2017-10-03

Två nya präster till vårt stift

Lördagen den 30 september vigdes Thomas Idergard SJ och Mikael Schink SJ till katolska präster av kardinal Arborelius i S:ta Eugenia katolska kyrka i Stockholm. Thomas Idergard SJ kommer att verka som kaplan i S:ta Eugenia församling i Stockholm och även arbeta med uppdrag åt Newmaninstitutet och Jesuiternas tidskrift Signum. Mikael Schink SJ kommer att verka som kaplan i S:t Lars katolska församling i Uppsala.

Det är en otrolig nåd att vi får nya präster. De har valt ett liv som knappast kan sägas vara enkelt och självklart. Att avstå både familj och välstånd i form av god ekonomi och frihet och bekvämligheter, för att istället tjäna kyrkan och en församling, som kanske är allt annat än tacksam och enkel att tillfredsställa, är onekligen ett offer.

Men i grunden finns det ett djupt mysterium. Det var helige Jean-Marie Vianney som sade:

Eftersom prästen är så viktig så kommer vi först i Himlen förstå vad han är. Om vi här på jorden skulle inse vad han är, då skulle vi dö av kärlek.

och

Efter Gud är prästen allting. Vad händer om man lämnar en församling utan präst i tjugo år? Då börjar den tillbe djuren.

Idag finns det krafter som vill tona ner prästens betydelse, man säger han kan ersättas, man vill inte någon ska bestämma över sakramenten osv. Det uppstår en ny sorts klerikalism; alla kan ju vara präster egentligen. Och celibatet - är det inte roten till  perversioner, till ett stympat, onormalt liv?

Men prästen är inte satt för att bli tillfredsställd själv, inte heller att styra över andra, inte ens för att tjäna bara människor. Han tjänar Gud, genom att förse lekmännen med det som behövs för färden genom jordelivet till himmelen. Sakramenten, själavården, heliga mässan...

"Om jag skulle möta en präst och en ängel”, brukade Cure d´Ars säga, ”skulle jag hälsa prästen först och sedan ängeln... Om det inte skulle finnas präster, då skulle Jesu lidande och död inte ha tjänat något till. Vilken nytta har vi av en hel skattkista full med guld, om ingen finns som kan låsa upp den? Det är prästen som har nycklarna till Himlens skatter.”

Låt oss be för p. Thomas och p. Mikael att de håller ut och öppnar sina liv för den nåd som vi alla behöver i svåra tider.


2017-10-01

Teolog till Svenska Akademien

Vi läser att Jayne Svenungsson, professor i systematisk teologi i Lund, är invald i Svenska Akademien. Här hanteras framförallt litteratur i många olika former. Huruvida Svenungssons teologiska kunskaper kommer till sin rätt här får framtiden utvisa. Vi har noterat några artiklar av professor Svenungsson, som visar på en idévärld som står långt från den kristet katolska. Men det behöver inte betyda att hon inte blir en god kraft i arbetet att bevara och utveckla språket och litteraturen. Vi önskar lycka till.

Artiklar i KATOLSK OBSERVATÖR:
Förnekelse som förskräcker
Queer (udda) var ordet 
(fjärde artikeln på sidan)

2017-08-28

Fina intervjuer med vår nye kardinal

Följande intervjuer finns med vår kardinal, biskop Anders Arborelius, för de som kan engelska. De har inte uppmärksammats på annan plats i vårt stift:
1. Intervju i EWTN "News Nightly" den 28 juni med Lauren Ashburn, som når hundratusentals tittare över hela världen.
2. Intervju i EWTN "Vaticano" den 16 juli med Edward Pentin från National Catholic Register.
3. Intervju i EWTN "Inside the Vatican" den 5 augusti med Joan Lewis (audio).  Lyssna efter 13:30:

2017-08-25

Missnöje med politisk påve

Påve Franciskus har dragit på sig  många negativa reaktioner i det politiska Italien. Efter att i kommentarer till ett nyligen släppt dokument om en "holistisk invandringspolitik" ha uppmanat italienska regeringen att ge alla barn födda i Italien medborgarskap (ius soli) - oberoende av deras föräldrar - så kritiseras påven av både publicister och präster för att  alltför mycket lägga sig i den italienska inrikespolitiken. I dokumentet spelas "personlig säkerhet" ut mot "nationell säkerhet", och påven menar den personliga säkerheten för flyktingarna alltid måste ställas först. Den nationella säkerheten kommer i andra hand. Ett uttalande som passar illa med händelserna i Katalonien nyligen.  Den italienska politikern Matteo Salvini svarade påven på Twitter:

Om påve Francis vill ha ius soli i Vatikanen, borde han få det.

Salvini tillägger att Italien beviljar 200 000 medborgare varje år, men Vatikanen utfärdar sällan pass. Påven får dock stöd från många humanitära organisationer, även fd kommunistpolitiker och vänsterpolitiska partier. En monsignor Ignazio Zambito, emeritusbiskop av Patti på Sicilien, beklagar sig över alla flyktingar som kastar bort maten de får och vägrar integrera sig i det land som tar emot dem under stora uppoffringar. Tony Iwoby, politiker bördig från Nigeria, anklagar påven att vara arkitekten bakom "denna onda invasion av falska flyktingar och den galna politiken för öppna gränser":

Påve Franciskus  reste med öppna armar till Lampedusa och inbjöd alla desperata människor från hela världen att komma till Italien. Från och med nu ska alla som kommer hit skickas direkt till Vatikanen på bekostnad av kyrkan och påven.  

I Frankrike har presidentkandidaten och katoliken Philippe De Villiers uttalat sig om "det sannskyldiga självmordet" som Västerlandet undergår.

Franciskus leder oss in i en ny globalistisk teologi som är dödlig för Europa. Det första påtagliga tecknet på hans tänkande är kravet på att stater ska utpekas som brottslingar för sin invandringspolitik. 

Enligt Villiers kommer Europa förvandlas till ett "multikonflikts- och multi-okultiverat lappverk". Villiers pekar på att påven även pläderar för "en spridning av kulturell identitet" men i själva verket är det en omskrivning för vägran att assimilera sig.

Villiers menar att påvens "välkomstkultur" i själva verket handlingsförlamar de länder som utvandringen sker från:

"Dels de som lider av terrorattacker, dels de afrikanska länderna där så många på grund av fattigdom inte kan komma därifrån". 

2017-08-14

Intolerans anno 2017

En journalist i Kvällsposten, Maria Rydhagen, har förvånat upptäckt att katolska kyrkan har principer för hur människan bör leva. I en artikel avhånas vår nyblivne kardinal, den milde biskop Arborelius, för att han på en direkt fråga har svarat att

sexuell samvaro hör hemma inom äktenskapet mellan en man och en kvinna, 

Inte bara det, kardinalen chockar vidare med detta:

Det är en Guds gåva till oss för att fördjupa vår kärlek och för att kunna ta emot barn. Det ena kan inte skiljas från det andra, då förlorar den sexuella gemenskapen något av sitt djupaste värde.

Tja, det var väl knappast en kvällstidningsnyhet så att säga, om man varit med på religionskunskapen i skolans årskurs sex eller så. Men Rydhagen tror allt är kardinalens egna påhitt:

Genomsnittssvensken år 2017 har väl inga synpunkter på vem andra människor dejtar eller bildar familj med. Det har katoliken. Homosexuella ska få vara med i kyrkan – men bara om de anpassar sina liv.

Men nu är det så att det är kyrkans uppgift som hon fått av grundaren Jesus Kristus, att leda människan till himmelen.. Utan anvisningar om hur vi bör leva - då blir det svårt.

Rydhagen avslutar sitt smått komiska självmål med denna drapa:

Hur fasiken gick det till när han kom undan med all denna ålderdomliga intolerans? Jag fattar det inte. Min enda teori är att Sverige är totalt, totalt starstruck av gamla män i dopklänning.

Apropå synpunkter på andras livsstil:  "Gamla män i dopklänning" ska vi inte tolerera således.  Tablå.

PS Förmodligen syftar artikelförfattaren på rochett, camisia, alba romana, eller succa (subta) när hon talar om dopklänning. Som med alla klädesplagg har det en historia och en funktion, i detta fall markera en kyrklig ställning, som uppnås efter en viss ålder.  Rochett används endast i ceremoniella sammanhang, till skillnad från  t.ex. jeans, som idag brukas överallt, trots de utvecklades som ett arbetsplagg för manliga hästskötare. DS

2017-08-03

Det sluttande planet allt brantare

Två nyheter ger anledning till oro när det gäller vår människosyn. Den första handlar om organdonationer. Det finns brist på organ, sägs det. Många får stå i väntan på nya njurar eller andra organ, vilket innebär stor ångest. Sedan många år har det regelbundet rests krav på en lagändring. Måste verkligen ett medgivande vara nödvändigt från "donatorn" eller de närmaste anhöriga? Kunde det inte räcka med att det inte finns något som talar emot saken?

Nu kommer också förslaget att man kanske kunde hålla redan dödförklarade i en sorts mellantillstånd, där respiratorn ser till att organen ännu är fungerande. Människan som organlager alltså. Detta medan man söker efter mottagare till organen. SR skriver:

Ett förslag är att man ska kunna lägga en person i respirator även efter att man har konstaterat att personen inte har någon möjlighet att överleva, för att på så sätt kunna bevara och transplantera organen.
En majoritet av remissinstanserna har ställt sig positiva till utredningens förslag men frågan bereds fortfarande i regeringskansliet och det är oklart när riksdagen får en proposition att ta ställning till.

En läkare påpekade i programmet att man bör upplysa släktingarna om att dessa organ ju ändå kommer förstöras.

Det andra fallet handlar om att forskare i USA lyckats ta bort en sjukdomsgen och låta cellen ersätta den genom dess egna reparationsenzymer. Detta har man låtit ske i sädesceller strax innan eller under själva befruktningen. Det befruktade ägget, som redan börjat dela sig och faktiskt är ett embryo till en mänsklig individ, har sedan kastats.

Inslaget i vetenskapsradion saknar varje etisk reflektion över vad detta egentligen innebär. Befruktade ägg, embryon, kastas i slasken. Metoden förändrar arvsanlag i könsceller, vilken innebär att förändringen fortplantas i varje cell i den nya individen, och kan således nedärvas. Vem äger arvsmassan och makten över människans genom? Men det verkar som om man tycker det bara handlar om tekniska problem:

Men det är en lång väg kvar innan tekniken är tillräckligt säker för att användas till embryon som ska få utvecklas vidare mer än några dagar inne på ett labb som här, säger han.
– Det skulle jag absolut avråda ifrån. Men det är ett stort steg framåt i rätt riktning.

I båda dessa fall är det inte så svårt se en glidning i synen på människan, från en unik personlighet med kropp och själ, till ett material, en råvara att nyttja och fördela som vilken annat materia som helst. Ska ju ändå förstöras, så varför inte använda det maximalt? På detta sätt blir varje människa en potentiell resurs för sjukvården, i form av hennes arvsmassa och organ alltså.


Drömmen att ta bort "felaktiga gener" har funnits sedan 1930-talet. Då resulterade den bland annat i den sk eugeniken, i USA med förslag till statlig styrning av fortplantningen (kontrollerade spermabanker), i Tyskland med "rashygien" och förintelseinstitutioner, i Sverige med tvångssteriliseringar.

Det sluttande planet, där något som idag ser fint och barmhärtigt ut, imorgon blir till en fasansfull hantering av människan som materia, har aldrig varit brantare. När ska vi lära oss?

Se även följande artiklar av med. dr. Glenn Haegerstam:
Eugenik i vår tid
SMER på det sluttande planet

2017-07-31

Självmord: Vad fattas "den svenska modellen"?

Redaktören har varit på Filippinerna det kommer en del intryck därifrån senare på katobs.se. En notis i Manila Bulletin fångade intresset, den tog för ovanlighetens skull upp problemet med depressioner - detta hos ett folk som ofta brukar betraktas som världens lyckligaste. Förvisso är det dominerande intrycket den spontana glädjen och frånvaron av gnäll. Det finns nog få länder där kommunikationen är så okomplicerad, med vem som helst. Men detta är ett luttrat och arbetsamt folk som ofta drabbas av naturkatastrofer och det dagliga slitet för brödfödan och skolgång för barnen kan vara svårt att föreställa sig för en svensk med reglerad arbetstid, lediga dagar, semester, barnbidrag och a-kassa. Och garantipension. Tillkommer drogproblem, sjukdomar och förtidig död.

Hur var det då med självmordsfrekvensen? Är inte fattigdom just en orsak till att man inte orkar leva? På världslistan i hamnar  ju fattiga länder som Sri Lanka, Mozambique och Nepal i tio-i-topp, detta enligt WHO. Enligt nyhetsnotisen ligger frekvensen i Filippinerna på 3,8 fall per 100 000 invånare, vilket enligt notisen är en "alarmerande ökning". Länge låg frekvensen under 3 fall per hundratusen invånare. Ändå ligger Filippinerna lägst i hela Asien, vilket man tror beror på de starka familjebanden,  ja, kommunikationen överhuvudtaget; i inget annat land får ordet "connectedness" en sådan konkretion, på senare tid visat att man toppar världslistan över sända SMS per capita. Sist men absolut inte minst betyder den katolska tron mycket. Trots bristande katekesundervisning så finns det en ryggmärgskänsla för livets helighet, som avhåller från den ödesdigra lösningen att göra slut på det, om det än verkar bestå i en ändlös kamp för det dagliga brödet utan utsikter till utveckling.

Depressioner är inget man talar om i det ännu ganska katolska Filippinerna, men med en ständigt växande medelklass så kommer även den moderna världens gissel.

I Sverige är livet inte självklart. Kommer vi snart på röda listan?
Jämför vi med vårt eget land, där vi knappast behöver arbeta ens 12 timmar om  dagen för vår försörjning och ha ångest över om någon kommer ta hand om oss när vi blir gamla, borde väl självmord inte vara så vanliga. I själva verket ligger vi på 12,7 per 100 000 invånare, alla åldrar. Det är över tre gånger fler än Filippinerna. Hos män  ligger det sk SM-talet (självmord per 100 000 invånare) på 27, för kvinnor 17. Detta alltså att jämföra med Filippinernas 3,8.

1980 var knappast ett krisår i Sverige, ändå låg frekvensen på smått fasansfulla 48 respektive 19 för män och kvinnor. På världslistan (WHO) intar vi en föga hedrande plats 46 av 183 länder. Listan toppas av länder med hög alkoholkonsumtion kombinerat med arbetslöshet. Filippinerna ligger på plats 162.

Ungdomsjälvmorden ökar. I Sverige försökte 2 303 ungdomar mellan 15 och 24 år ta sina liv år 2014, varav 170 dog. I spåren av detta har frivilligorganisationer öppnat ett antal samtalslinjer för unga med självmordstankar. Organisationen Mind tar till exempel emot 1700 samtal i månaden. Här handlar det alltså om ungdomar som hellre talar med en okänd volontär över telefon än med sin familj, sina närmaste släktingar och vänner, om det viktigaste vi äger: Livet självt.

Själmordsfrekvensen ökar bland unga kvinnor, "säkra" betyder att man vet orsaken.


Tre självmord om dagen i ett av världens mest utvecklade länder, som inte skäms för att exportera "den svenska modellen" som det vinnande välfärdskonceptet. Är det månne "connectedness" som fattas, mellan varandra och med Gud?